Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kokfruns iakttagelser
- »Det var hans eget barn»
- Det stora arfvet på Nyckleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magsvulst. Hon kom in till mig dagen efter det fröken rymt
och skulle försöka hålla väsen; men jag knot näfven under
näsan på henne och sa henne mitt hjärtas tankar rent ut,
både om flickan och vermicellerna.
*
Det stora arfvet på Nyckleby.
En dag för elfva år se’n, då fru Nettendahl kom inom
till mig, trodde jag så bestämdt att hon ville låna en
väfsked eller ha en afläggare af min nerium, för de
hade det jämnt och knappt, och ifall de hade främmande
hos sig, var det inte vidare storartadt än det redde frun godt
upp själf.
Men, Gud hjälpe mig, löste hon inte hattbanden, satte
sig midt i soffan, tittade nedlåtande på mig och bar sig åt
precis som öfverstinnan, när hon kommer och ska tala om
en middag.
Annars va’ vi ju så kuttrasju som helst.
Nå, tänkte jag, här finns ju lotterier och allting, som en
människa kan komma sig upp på, så att det är bäst att se
upp och dra öronen åt sig, och så stod jag vid bordet och
neg, medan hon satt i soffan och primade.
— Min snälla fru Holm, började hon, det är frågan om
en middag på sextio personer.
(De bodde på tredje våningen vid en bakgata i tre små
kyffen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0101.html
