Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Det stora arfvet på Nyckleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå, dagen därpå kröp salig patron i jorden, och hvad
middagen beträffar, så vill jag bara säga det, att den, som
gör bättre för det priset, den skulle jag ha lust att se i synen.
Prostinnan, som ändå varit lektorska här inne i sta’n, sa att
det var nära på riktigt hyggligt. Och när hon fick veta hvad
det hela kostade, en gång hon träffte mig som hastigast i
serveringsrummet, så gapade hon och sa: »Fru Holm är en
skatt», sa hon.
Det var också riktigt trefligt fram på kvällen och alla
lifvade och glada, som på en riktigt splendid begrafning.
Men hur di mådde dagen efteråt af vin till en och tjugofem,
det lämnar jag.
När de främmande begrafningsgästerna voro resta, sutto
Moberg och Mobergskan på farstubron och kysstes, och jag
hörde huru han löfte henne en grön sidenklädning.
Och Brokvist tog bort Nettendahl i ett hörn af salen
och sa:
— I mor’n förmiddag tar vi och re’r opp grunkorna och
tittar på papieren, medan vi ändå ä samlade.
Och barnen slogos om hvad där var igen i
konfektskålarna och flickan Andersson slog upp den urgamla, ostämda
taffeln i salen och spelade och sjöng »Fjärran han dröjer»,
och tänkte hon inte då på sergeanten, så vet jag heller inte
hvad kärlek är.
På förmiddagen dagen därpå, då de just hade låst in sig
i salig patrons rum, kommer kapten Granberg åkandes uppåt
allén. Först ville de inte släppa in honom; men han sa att
det var något fasligt angeläget. Och när han varit därinne
en kvarts timme, så rusade allihop arfvingarne ut som om
taket ramlat på dem. Och fru Moberg grät och tjöt och
snyftade att de voro plundrade och bestulna. Nettendahl,
kanslisten, sa att han ville se om inte här fanns lag och rätt
i landet, och fröken Andersson låg rent som svimmad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
