Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Det stora arfvet på Nyckleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattiggård, och allt annat han ägde till olika välgörande och bra och
nyttiga ändamål — en gammal, sjuklig piga och en
kyrkeljuskrona minns jag särskildt — så att släkten fick bara tusen
kronor på hvar gren. De voro, förstås, knappast värda mer;
men det var synd om fru Moberg i alla fall, för hon hade
då lite vett och ville släppa till åtta skålpund konfekt, och
det räcker tämligen till sextio personer, när di inte ska ha
en påse i fickan, utan det är middag. Ja, det räcker både
till bordet och till en bit till det rhenska när di far till kyrkan,
om inte di stoppar på sig för mycket.
Och kaptenen var exekutor, di kallar, och hade fria
händer med allting, för han var salig patrons bäste vän, som
jag visst sagt förut; men till honom var där inte skrifvet
annat än en hund och en sjöskumspipa.
Och han klingade och drack och sa att han kände
Holmen och frågade mig om jag inte mindes att vi dansat ihop
för många år sen på en slutbal i Nålköping. Jag har,
Gudskelof, aldrig varit högfärdig, men roligt och trefligt är det
i alla fall med fint och artigt och bildadt folk, och sen drack
vi kaffe i förmaket.
Hon var öfver fyra när jag skjutsades hem i droska, och
det var på själfva slutet den trefligaste begrafning jag
någonsin varit med på.
Men fru Nettendahl hälsar inte på mig på gatan och
inte Mobergskan heller. Brokvistens och fröken Andersson
ä flytta från sta’n, så di vet jag inte hur di gör, om de finge
se mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
