- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen /
593

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - De båda sysslingarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När di skulle äta så läste pastorn till maten, och det var
då, förstås, inte mer än rätt; men han blundade också när
han läste, och de där fasonerna tycker jag se så rysligt
skenheliga ut. Ännu har, Gudskelof, ingen behöft hvarken slå
ner eller slå hop ögonen för hvad jag har lagat, fast detta
var nu i all enkelhet.

— Nu ska en sup smaka skönt! sa häradshöfdingen.

Har fru Holm lite svagdricka? sa prästen.

När han sen hällde i af svagdrickat åt sig och fästmön,
sköt hon undan glaset lite vresigt och sa:

— Jag vill ha öl när här finns, och rynkade på sin lilla
kära, välsignade näsa.

Så började de då tala om arfvet och gården och hur de
skulle ställa det för tjänare och torpare, när Stora Lundeby
såldes.

Häradshöfdingen ville ge efter alla fordringar af
underhafvandena, och ge de äldste en extra slant, men
långkatekesen prutade emot, trodde att torparne där på gården hade
det rätt bra och erinrade om huru skriften säger: »Fodrer
köttet, dock icke till kättja.»

Men änglabarnet hon höll alltid med »Wilhelm», och
pratade och var glad och lifvad och skålade i ett par droppar
punsch till kaffet, medan kinderna brunno och ögat log.

Långkatekesen såg ut som om han hållit på att gå upp
i häftningen. Och så reste de.

Om ett par veckor kommo de igen och då blef jag så
riktigt ledsen. Häradshöfdingen kom först då med, men den
rara människan såg så sorgsen och betryckt ut, att det sved
långt in i hjärtat på både mig och Amanda. Och sen kom
Gudsängeln och hade magrat som efter en lagom nervfeber.
Men prästen han var sig lik.

— God dag, Elin, hälsade häradshöfdingen lugnt och kort.
Men han slog inte armen om lifvet på henne denna gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:18:23 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free