- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen /
594

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - De båda sysslingarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och pratade inte mycket, ej heller log. Och hon, stackarn,
kröp så ängsligt intill sin svartrock som en lammunge intill
en svinhusvägg i åskväder, alldeles som om hon varit rädd.
Det var också en att söka skydd hos! Tvi!

Och allt hvad pastorn sa så höll hon med om, och allt
hvad häradshöfdingen sa så sa hon emot, och kröp tätt, tätt
intill långkatekesen.

Och pastorn blef så förtjust, så vid middagsbordet kysste
han henne midt på munnen inför oss allihop.

Men då trodde jag, förstås, hon skulle svimma. Hon blef
hvitare än bordduken i synen och skalf till som om man
släppt en takis i nacken på ’na, och sen så såg hon på
häradshöfdingen. Det var rent som om hon skrikit: »Förlåt!
Förlåt!» invärtes; men inte blef hon vänligare sen för det, inte.

— Det här går bra, sa Amanda när di reste.

— Är du rent från vettet, flicka! sa jag. Ska det hålla
på så här ett halfår, är lilla Gudsbarnet dödt, det är hvad
hon är, det.

— Det tror jag med och därför slutar hon väl förr, sa
Amanda, sprang sin väg och skrattade, för den ungen har
ett så’nt hufve’ och har läst så mycket romaner och begriper
så’nt där så väl, så Gud hjälpe mig för henne.

Så, fjorton dar före auktionen, skulle de dit ännu en gång
för att styra i ordning.

Häradshöfdingen gick och såg ut som om han varit på
sin egen begrafning. Men när fröken Elin kom, så var hon
mol ensammen med skjutspojken. Kors, hvad
häradshöfdingen han spärrade upp ögonen! Och så gick han emot henne
och räckte henne båda händerna. Men så ryckte han hastigt
upp hennes vänstra, som han höll i sin högra, och såg på
den fasligt väl, alldeles som man tittar på ett sandglas när
en kokar ägg.

Ringen var borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:18:23 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free