Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - De båda sysslingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då blef han ellane röd öfver hela ansiktet, slog armen om
lifvet på henne, alldeles som första gången, förde in henne
i salen och hviskade:
— Innerligt välkommen, Elin!
— Hvad i herrans namn ska detta betyda? säger jag då
till Amanda.
— Det betyder bara att hon slutat långkatekesen nu, lilla
mamma. Inte en dag för tidigt. Stora flickan! Nitton år.
Hon skulle, förstås, försöka med att »hålla sitt ord», som
det så vackert heter, men se det lax inte för lilla fröken
Elin, säger då Amanda till mig.
Om en stund kommer di, förstås, ut med armarna om
hvarandras lif och ser ut, som om de varit tillreds att stiga
på ett tåg, som gått med dem direkt till himmelen. Och
de kunde rakt inte bärga sig, utan vi fick veta om deras
lycka genast, naturligtvis mot strängaste tysthetslöfte.
Samma eftermiddag hade de sin första tvist. Jag kom på
dem nere i lusthuset och hostade mycket grannlaga, men de
hörde inte.
— Jo, sa han.
— Nej, sa hon.
— Du måste, sa han.
— Det går inte an, sa hon.
— Jo bevars! Jag skulle tro fru Holm är ett förkläde
som duger.
Hon ville resa på kvällen och han ville hon skulle stanna
i två dar. Hon stannade i fyra. Och så började de tala
om affärer igen.
— Men om du nu verkligen kan bli kronofogde här i
fögderiet, så är det väl inte skäl att vi sälja Stora Lundeby.
Trefligare kan vi inte bo, sa fröken Elin en dag.
Och så togs auktionsannonsen ut tills vidare och alltihop
annonserades tillbaks igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
