- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen /
598

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Hvad var det med brudgummen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af, eller en gammal skallig en, som har lite, och att då få en
riker en, så vacker och söt, så en kan äta’n på smörgås, det
är tur. De voro också så kära i hvarandra som människor
någonsin kunna bli, och det skulle vara dukadt precis
klockan 5, sen di vigts klockan 4. Maken till krokan har jag
aldrig sett, där var nytt möbeltyg i förmaket och en ny matta,
som di redan lagt in, fast det inte var mer än midt i Augusti,
och det är inte ofta en riktig son, som tagit maten ur
händerna på ett par stackars föräldrar i hela sitt lif, visar dem
en sådan vördning och artighet, som baronen desse gamle
kamrerns. Di skulle få komma till Glimhamra och vara en
lång tid hvar sommar, och smycken hade fröken Ida fått som
den värsta grefvinna.

Det var ett bröllop, skall jag säga, så jag har aldrig varit
med om maken, fast jag lagat både borgmästarns barndop
och fabrikör Tibbelins trettiårsjubileum som garfvare. Och
brudparet var ute i skafferiet och skålade med mig också,
och det såg jag då var ett sant ord, som salig Holm ofta
sa, att ju finare en karl är, ju artigare är han. O, hvad de
voro lyckliga och höllo af hvarandra! Men bara på di
minuterna jag talte med dem, for där en skugga öfver baronen
midt i ansiktet, som på en som tänker på något ledsamt;
men jag kunde inte begripa hvad det var, för släktingar hade
han inga nära, som kunde tycka att flickan och familjen inte
var fina nog, och en kusin, som han hade där på bröllopet,
var den gladaste af allihop och sprang efter rådmannens Elise,
som ett diföl efter mor sin.

Brudparet hade nog helst velat resa antingen genast i
väg till utlandet, dit di ändå skulle, innan det blef höst på
allvar, eller åtminstone hem till Glimhamra. Men kamrerskan
var af gamla världens folk, som tyckte det var rart att själf
få pynta brudkammare åt sin flicka i eget hem, och så hade
kamrern en moster, som nödvändigt ville bjuda på frukost

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:18:23 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free