Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Hvad var det med brudgummen - En middag, som aldrig blef äten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glimhamra med allt hvad däri var, både lefvande och dödt,
och det var i testamentet, där stod något konstigt på
slutet.
— Hvad för något?
— Ja, kanske var det inte inne i själfva testamentet, utan
i ett löst papper, som låg i samma låda, och där stod att
han älskade henne högre än sitt lif, och »högre än sitt eget
lif» var understruket, och att han genom testamentet ville
ge henne ett svagt — jo, jag tackar jag, tolf hela mantal
och så’na inventarier! — bevis på sin kärlek, antingen de nu
finge lefva tillsammans eller ... ja, se’n var det nå’nting om
att det kunde hända nå’nting rysligt tråkigt och att hon finge
vara snäll och förlåta honom, och att han skulle tyckt det
hade varit trefligast, om di hade träffats några år förut.
Och det får en hålla med om, för Ida Hjällkvist var
tjugofem år när de gifte sig, och han hade ju ärft det de skulle
ha att lefva af, och en förståndig flicka var hon, så att om
hon kommit i brudstol för exempelvis sju år tidigare, så har
här vigts barnsligare töser än hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
