- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen /
602

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Hvad var det med brudgummen - En middag, som aldrig blef äten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Glimhamra med allt hvad däri var, både lefvande och dödt,
och det var i testamentet, där stod något konstigt på
slutet.

— Hvad för något?

— Ja, kanske var det inte inne i själfva testamentet, utan
i ett löst papper, som låg i samma låda, och där stod att
han älskade henne högre än sitt lif, och »högre än sitt eget
lif» var understruket, och att han genom testamentet ville
ge henne ett svagt — jo, jag tackar jag, tolf hela mantal
och så’na inventarier! — bevis på sin kärlek, antingen de nu
finge lefva tillsammans eller ... ja, se’n var det nå’nting om
att det kunde hända nå’nting rysligt tråkigt och att hon finge
vara snäll och förlåta honom, och att han skulle tyckt det
hade varit trefligast, om di hade träffats några år förut.

Och det får en hålla med om, för Ida Hjällkvist var
tjugofem år när de gifte sig, och han hade ju ärft det de skulle
ha att lefva af, och en förståndig flicka var hon, så att om
hon kommit i brudstol för exempelvis sju år tidigare, så har
här vigts barnsligare töser än hon.

*


En middag, som aldrig blef äten.



Ofta när jag är i snåla hus, där herrskapet inte vill
släppa till hvad som skall va’ eller jag är i ett hus,
där det är smått om ’et, men ändå ska slås på stort,
eller jag är och lagar hos sådant folk, som aldrig vet hur
många di ska ha, och bjuder »en till» och »en till», så att
maten tryter, tänker jag på direktör Brandbergs middagar, i
synnerhet den sista jag lagade där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:18:23 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free