Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - En middag, som aldrig blef äten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frun var född Silfversporre, och där i huset kostades mer
på blommor till en middag än annat folk lägger ut för
steken. Hennes pappa och mamma hade knappast haft bröd
för dagen den sista tiden de lefde, men fröken Jacquette tog
minsann skadan igen sen hon blef gift med direktören. »Ska
en heta Brandberg, så ska en åtminstone veta att en lefver»,
sa hon en gång när kammarjungfrun förfasade sig öfver hvad
konditorn tog för två schweizerhyddor och sex herdar i glace,
för hon var bra adelsstolt och det kostade på att inte få sätta
friherrekronan på duktyget.
Direktören gaf henne allt hvad hon önskade, både för
det han höll af henne och för det han tyckte om att lysa
och hovera sig, och det hände till och med att han la’ till
en mellanrätt, då frun visade matsedeln sådan vi gjort ihop
den. Då log hon, men där stack fram liksom lite hån i de
granna, stora, blanka ögonen och en gång, när direktören
sagt: »Snälla fru Holm, tag för Guds skull något nytt, något,
som de inte sett eller ätit förr, något, som de få gapa för
innan de ska ta ’et i munnen!» så hörde jag tydligt hur hon
mumlade: »Jojo, nu tycker nattväktare Brandbergs pojk att
han är kommen till välde.»
För det kan inte hjälpas att pappan gått i sta’ns kappa
och skrikit timmarna om nätterna den tiden sådant brukades.
Ja, herre Gud, när jag bara tänker på ’et! Söt
champagne på den sidan af bordet, som vette mot fönstren, och
torr champagne mot buffeten till, bourgogne den ena sidan
och bordeaux den andra, och så allting som inte passade för
årstiden och så tolf rätter mat och en hel balja af
sönderslagna glas när allt var slut.
Före Brandbergs tid hade de aldrig haft sköljkoppar och
munvatten vid sittande bord i Nålköping. Somliga hade ju
sett sådant på andra, större orter och di andre tittade efter
hur direktören gjorde, för honom hade frun öfvat en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
