Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - En middag, som aldrig blef äten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timme i serveringsrummet dagen förut med att skölja sig och
spruta ut, skölja sig och spruta ut, och så till sist blaska sig
lite om nyporna.
Det var annat för Brandberg det än i ungdomen, då han
med frostspruckna händer stod och räknade opp slosill till
bönderna i boden hos hökare Kryddelin!
Nå, alla di andra klarade saken med sköljandet rätt bra,
men Brandbergs svåger, som var länsman ner åt Hafreboda
till, han ser sig hvarken till höger eller vänster, utan så fort
han fått sina doningar, så sätter han i sig först det våta i
glaset och sen alltihop, som var i sköljkoppen, och så
smackade han och sa: »Nåja, oppepå allt det söta och starka va
dä härna, min själ, riktigt läskande!»
Vaktmästare Sjöberg talte ändå om ’et ute i köket; men
den gången fick allt direktören sin varma mat af frun sen
de främmande va gångna, och om en vill hålla med
rättvisan, så är det ju ledsamt när släktingarna di skämmer ut
en för folk när en menar som allra bäst.
Öfverdådigt var där alltid till Brandbergs, men aldrig
värre än då »revisorerna» var där. För det var i banken
han var direktör, och en gång om året kom där alltid herrar,
som skulle se efter att ingenting kom undan och att allt var
som det skulle. Och när de tittat om allting nere i banken,
kom di alltid hem till direktörens på middag, och de
middagarna va då så folk kunde ätit dom sen di va halfdöa.
Så hade det gått i många år, barnen va halfvuxna,
Brandberg hade fått vasen och ondt i benen och på själfva den
vackra frun syntes det att tiden tär, för det började glänsa
grått i det bruna midt i benan, och så blef det
revisionsmiddag igen.
Direktören mådde inte riktigt bra dagen förut, när jag
kom och började styra där. Han sprang ut och in, och ville
ha murklor till kvällen, men när di kom, så åt han dom inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
