- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
611

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Afskedsfesten hos ingeniör Ljungblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag stod ju vid min spis för det mesta, så att hvad jag
nu säger, det är dels hvad jag själf hörde och såg, när jag
slank in i serveringsrummet emellanåt, och dels hvad Amanda
sa till köksan i min närvaro och hvad som sades vid
polisförhöret.

— Polisförhöret?

— Jojo men, vänta ska han få höra.

Först, när di sjungit något otäckt fult, som lät rysligt
bra till helan, så bad ingeniören hvar och en sköta sig själf,
för han ville själf inte ha besvär, utan äta och dricka för
sju, »eftersom det i dag var sista gången han åt på sitt
modersmål».

— D’ä symbolism, sa den ene målaren, han menar att
han nu förstört mödernearfvet. Godt! Måtte din pappas
styfrar smaka oss lika bra! Skål!

Sen sa ingeniören att han ämnade resa bort, långt bort,
där hvarken han eller någon annan af sällskapet någonsin
varit förr. Och det skulle ske redan dagen därpå.

— Nej, hör på den, ni! Han måtte visst ämna gå i
Nålköpings kyrka i morgon, för där har nog ingen af oss varit,
sa pianisten.

Så höllos där tal och druckos skålar. För statskyrkan
och för sta’ns barnmorska, för Erik Väderhatt och för »den
kvinnliga oskulden», för den »fria kärleken» och för »den
kärlek, som inte friar». Usch, det var så en kunde bli
mörkrädd!

Så höll ingeniören ett tal för »kvinnan» och ref sönder
några bladväxter och vred ihop en krans och satte på
hufvudet på Amanda (fy, hvad det äcklade mig att hon hette
som min flicka!) och sa att alla skulle hylla henne, »som
den enda närvarande representanten för sitt kön och som den
kvinna, hans ögon sist i lifvet skulle hvila på».

Då frågade en af gästerna, om detta kanske var ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free