- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
641

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - Hur jag fick min stora blessyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera intagande genom det uttryck af ädelhet och renhet,
som röjde sig i hvarje drag. Det var som om bilden haft
lif, som om hon velat träda ut ur den vackert snidade ramen,
som om de milda, sköna ögonen medvetet strålade mot min
unge ägare.

Hvad de två voro lika hvarandra!

Hans vackra mun krusades af ett leende och hans röst
fick ett mjukt tonfall, då han sakta hviskade: »Syster Gerda».

Så blickade han åt soffan.

Flickan sof ...

Värmen, den stillade hungern, vinet och tröttheten hade
slutit hennes ögon, hon hade fallit tillbaka mot soffkanten
och andades djupt och tungt, sof som ett barn.

Han tog lampan och lyste på henne.

Att hon var så vacker hade han aldrig trott. De sista
veckornas nöd och bekymmer hade tunnat af och tryckt en
stämpel af vemod på de kanske förut väl fylliga och runda
anletsdragen; det ljusbruna, fuktiga, oordnade håret krusade
sig öfver en hög, fast väderbiten panna, och munnen var
liten och svällande och röd, precis som ...

Store Gud, de voro bestämdt alldeles lika gamla de två ...
hon, som lycklig, strålande, skyddad af hemmets alla goda
änglar, blickade mot honom därborta från skrifbordet, och
denna, som han ...

Och han erinrade sig den ångest, med hvilken hon lämnat
den stora, sönderrifna sedeln åter och bedt om ett par kronor
till bröd, och han kände instinktlikt, att hon, därhemma i
födelsebygden, bland husbondfolk, vänner och bekanta, med
tillgång till det torftigaste uppehälle, skulle varit lika ren, lika
oskuldsfull och lika oantastlig som hans egen syster.

Är det ändå inte ytterst en slump, som bestämmer vår
plats i lifvet? Eller, om det inte är det, huru tacksamma
böra vi ej ... Barmhärtige Gud, tänk om syster Gerda ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free