Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I barmhärtighetens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Min rara, förståndiga flicka! Nå, jag förstår ju, att
du inte det ringaste kan fästa dig vid Linder, men finner du
honom riktigt motbjudande?
— Usch ja ...
— Riktigt så där så han äcklar dig?
— Nästan, mamma ... och så när hans mor och hela
hans bondsläkt kommer ... Hu då! Men jag har hört mig
för, må du tro; han skall vara mycket solid. Och jag skall
hålla korta tyglar, och Karls skolgång och Emmys pension
ska han få bekosta ...
— — — — — — — — — — — — — — — —
Det var icke längre någon stångjärnshammare, som
bultade därinne i Linders bröst, där var knappast något hjärta,
som slog, och när han efter en lång stund reste sig och gick
hem, liknade hans gång en drucken mans.
Klockan 6 följande morgon skyndade han genom parken
för att, utan ett ord till afsked åt någon människa mer än
läkaren, bege sig till den lilla närbelägna staden och
järnvägsstationen.
Då nåddes hans öra plötsligt af halfkväfda, förtviflade
snyftningar. Han blickade åt sidan och såg två sorgklädda
kvinnor på en soffa, hårdt slutna i hvarandras armar.
I går morse skulle han gått dem förbi, i dag stannade
han; den egna smärtan hade skärpt hans känsla för lidandet.
Halft omedvetet vände han sina steg mot de två fruntimren.
— Förlåt mig, men kan jag på något sätt vara till tjänst?
— O nej. Ursäkta att vi slagit oss ned här i parken!
Vi höra inte till badsällskapet.
Och så ville de gå.
Men Linder var envis; han gaf sig i tal med dem — jag
hörde en äldre kvinnas och en ung flickas röster — och efter
en kort stund visste han alltsammans, visste hvarför de fällt
så tunga, bittra tårar. Maken och fadern hade nyss gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
