Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I brottets tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång, då han vaknade, såg han vid bädden gamle
nämndemannens allvarliga ansikte. Jonas sträckte fram båda
händerna och snyftade:
— Ja, ja har gjort ’et; häkta mäj, så dä bler slut!
— Va lugner nu, Jonas, å hör hva ja sir. Ja ä kommen
te däj mä femtan reksdaler från brandstodsbolaget för dä
du va så möcke rasker å ducktier ve ellsläckningen
härframme.
— Femtan reksdaler! Nej, ja gör ’et inte för allri dä!
Ja tänner inte på mangårdshuset för tusen reksdaler! Be mäj
inte, nämndeman! skrek Jonas i vild yrsel.
— Stackare, han vet inte te säj. Han förto’ säj vesst
ve ellsvådan. Ta du pengarna, Kajsa, sade nämndemannen
och gick.
På nionde dygnet dog Jonas och sedan vardt han
begrafven, och husbonden var rent orimligt god och skickade
siktebröd och fläsk och isterband utan all ände till änkan och
barnen.
Men när Kajsa skulle ställa i ordning i sängen efter Jonas,
så hittade hon i sänghalmen ett hopskrynkladt papper, som
såg konstigt ut. Hon slätade ut det på bordet och fann till
sin häpnad att det var — en hundrariksdaler.
Och ingen mänska i hele läseroten kunde begripa huru
den kommit dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
