- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
662

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - »Inom familjen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I detsamma tittade ett gammalt blekt, förskrämdt
kvinnoansikte in genom dörren.

— Herre Jesses ... skrek den gamla, när hon fick se
gruppen i sängkammaren och dignade ned på tröskeln.

— Seså, ditt gamla våp! snäste baronen, tog
vattenkaraffinen med vänster hand, utan att lämna inbrottstjufven ur
sikte, och slog dess innehåll midt i ansiktet på den gamla,
hvilken då började rista på sig som en våt höna.

— Jaså, du kvicknar vid nu, gamla spöke! Fort ner efter
Bergman och drängarne och säg att jag fått främmande. De
ska ta ett bra rep med sig.

Inspektoren och drängarne kommo, och sedan de fått tid
att ge uttryck åt sin häpnad och bestörtning, blef
inbrottsmannen bunden mycket säkert och ordentligt.

— Seså, Bergman, kom hit och passa på lymmeln med
studsaren, medan jag får lite kläder på mig. Du, Tapper,
rider genast efter länsman. Det är bäst han tar
handklofvar med.

Baronens kläder lågo på en stol alldeles bredvid den, där
tjufven satt, och när baronen böjde sig ned för att ta dem,
fick han först riktigt se ogärningsmannens ansikte. Han
studsade, reste sig fort och frågade hastigt:

— Hva ... hvad heter du?

— Axel Björk. God uppfostran, villig och behändig; till
hans nådes tjänst, ifall någon bra plats är ledig, svarade den
fångne fräckt och raskt med ett hångrin öfver den af tofvigt
skägg omslutna munnen.

Baronen kastade ett par plagg på sig i största hast, hvarpå
han återtog studsaren och sade:

— Bergman och Jonas kunna vänta därute i salen. Jag
ringer om det är något.

Fången ruskade på sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free