- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
677

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - Med julhälsning än en gång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Stackars dem, som fått litet bättre fostran, liten smula
vidgad blick på tingen, och ha det så trångt!

Åhnej, hvarför det? Något band skall människan alltid
ha, någon sorg skall hon alltid bära! Kanske håller
fattigdomen bättre ihop två och två än guldet, säkert värnar den
mot mycket annat ondt, och små tillgångar kunna vara en
tygel rätt så god som någon annan på människors barn, som
ju aldrig kunna vara suck och ve förutan.

Inte hindrade bristen på denna världens goda skolläraren
och hans lilla fru att vara lyckliga, det är då visst. De
kysstes och smektes och kvittrade som två gulsparfvar på en
och samma julkärfve i frostbitet päronträd.

Ni märker nog, att jag är blifven en gammal, skrynklig
sedel nu, utan hållning och styrsel, efter jag pratar så rysligt
och gör så betänkliga utvikningar från ämnet. Men
ändtligen måtte där väl blifvit kvitto och skickningabud ändå, ty
rätt som det var kom man och bar mig öfver frusen myr,
genom susande skog till en gammal torpstuga, som var
rallarens föräldrahem.

»tjÄra moR!»

Den raden och de få öfriga, de lästes om och om igen
af far och mor och systrarna två, och den stora sedeln
smektes af fyra par händer, och där uppstego välsignelser i mängd
under torpets tak.

Far och flickorna voro outtröttliga i jubel och förslag
huru den oväntade hjälpen bäst skulle användas. Det var
nästan något af rikedomens rådvillhet, men ännu alls intet af
dess sorg.

Men mor satt tyst och stilla med brefvet i skrumpen hand.
Hon var den enda i huset, som inte kunde »läsa skrefvet»,
fast det gjorde då ingenting; hon kunde redan hela brefvet
utantill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free