Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - Hur min doktor blef den karl han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne, och sa att hans matmor låg alldeles inför döden.
Doktorn skulle komma fort, fort!
Jag spände för då, utan tillsägelse, och körde fram. Men
det dröjde en halftimme och det dröjde två och ingen doktor
kom ... Där inifrån ljöd sång och prat och skratt och ljudet
af krossade glas. Slutligen vid tretiden, då dagen började
gry, för det var på sommaren, kom doktorn ut på altanen,
blek och förbi. Då han fick se sina hästar, ryckte han till,
sprang ned för trappan, ref till sig en öfverrock i förstugan
och kastade sig i vagnen. Jag gjorde allt hvad jag kunde
för att taga igen tiden, men det var inga vänliga blickar, som
mötte oss, när vi kommo fram.
Inne i droskan var det dödstyst; doktorn hade somnat.
Jag hade redan börjat hålla af honom, och jag skämdes så
rysligt; jag skulle velat ge en månads lön om jag vetat det
och kunnat väcka honom innan vi kommo fram.
Ändtligen när rusthållarn öppnat vagnsdörren och ruskat
i honom ett tag, kom han ut, såg alldeles förstörd ut och
följde med in i huset. Hvad han gjorde där inne det vet
jag naturligtvis inte, men efter en halftimme kom rusthållarn
ut på trappan, ropade på drängen och gaf honom ett papper
och sade med en röst, som darrade af sorg och vrede:
— Rid till apoteket efter det här och bry dig inte om,
ifall du spränger märren. Men fråga dem om det är farligt
att ge in, för doktorn var full då han skref det ...
I detsamma steg doktor Kretsberg ut på farstubron. Han
hade tydligen hört de sista orden ...
Men han sade ingenting; han bara sköt rusthållarn sakta
åt sidan och gick fram till mig och befallde:
— Kör hem, Kalle, och säg åt frun att jag måste stanna
här till i afton. Hämta mig klockan nio och visa sjukbuden
hit, om där kommer några.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
