Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - Hur min doktor blef den karl han var - Ett bra fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen lille John låg så sjuk i difteri, att doktorn var viss om
att barnet skulle vara ett lik när vi kommo åter.
Men alltid var doktorn färdig före mig, fast jag, skam till
sägandes, har kunnat putta för ett par hästar rätt så flinkt
som en brandkårskusk, och aldrig kom ett knotande ord öfver
hans läppar och aldrig fick frun heller säga, att det var
ledsamt han skulle ut.
Och när han varit där i femton år och häradsborna lade
ihop till en hedersgåfva åt honom, då stod rusthållarn i
Bolsåkra för den största summan på listan, det sa Mia,
kammarpigan, som själf sett henne, och hon sa också, att när de kom
med presenten och rusthållarn lämnade fram den, så grät han
rent som om de hade piskat honom och sa att en så’n doktor
kommer där aldrig i distriktet mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
