- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
689

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - Ett bra fruntimmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbi, som om hon hatt skam efter sig, och när hon får si
mig i stalldörren, ränner hon dit och skriker:

— Spänn för genast, genast, hör han!

Jag tog ju inga befallningar utan af doktorn och frun,
men hon var så kritande hvit i synen och skrek så hemskt,
så jag sprang genast till vagnboden och nappade ut trillan.
Sen undrade jag hur jag skulle, men då stack doktorn ut
hufv’et i sängkammarfönstret och ropade:

— Kvicka tag! Fram med hästarna genast ... nej vänta ...
en häst, så det går fort!

Och så reste vi hem till Lena, både hon och doktorn och
jag. Där inne i stugan låg Johan, alldeles krossad af grus
och jord och stenar, som rasat ned på honom i grushålan,
där han arbetade för väglagningens skull. Jag stod i dörren
och tittade, sen jag bundit hästen vid gärdesgården. Karlen
hade knappast sansen kvar och jämrade sig sakta då doktorn
synade honom i sömmarna.

Under tiden torkade Lena tårarna ur ögonen på de två
störste ungarne, tappade dricka på en halfstopsbutelj, lade
några potatis och en sillbit i ett papper och ställde af barnen
till skolan. Sen satte hon händerna i sidorna, tittade på
hur doktorn plockade med gubben hennes och sa:

— Hur bara ä dä mä an, stackarn?

Hon var hvit i ansiktet ännu och läppen darrade lite;
men hon hvarken grät eller skrek.

— Högra benet kan tyvärr inte räddas, men kanske kan
han bli vid lif, hviskade doktorn sakta.

Men Johan hade hört det, han spratt till och slog upp
ögonen och skrek:

— För Jesu namns skull, säj! Ja bler väl inte
krymplinge? Doktorn får inte ta mitt ben ... då kan ja allri, allri
gå på dagsverke mer!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free