- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
706

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När döden klappar på

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Säg att jag inte skall dö! — Rädda mitt lif ... mitt
lif ... mitt lif, så skall doktorn få hela min sparbanksbok!
Låt mig inte dö och komma till helvete! Säg att jag varit
vansinnig då jag gjort allt detta rysliga! Att jag inte var
klok och ingenting kan tillräknas! Inte kan man kasta en
galning i helvete! En präst! En präst! Fort efter prästen,
så jag får höra om man kan komma till helvete för man är
galen! Nåd och förbarmande! O, låt mig ej dö i min synd!
Rädda mig! O, rädda mig!

Så gick han på tills det alldeles snurrade rundt i skallen
på mig och jag blef så rädd så jag darrade som ett asplöf.
Bonden på stället och hans son, som båda hörde till de
»väckta», voro likbleka och stammade:

— Det var allt en svår anfäktelse; men han yrar och
hittar på allt det där. Doktorn bryr sig väl inte om hvad
han säger?

Själf var jag så tänderna skallrade i munnen på mig
när jag sa:

— Doktor! Sådant här är jag inte stadder till! Af sin
godhet, låt mig slippa ut!

Men doktorn sa:

— Du måste hjälpa dem tills flickan kommer tillbaka
med folk från byn. Det här var en ovanligt stor fähund,
nästan större än jag trodde, men det kan ändå vara nyttigt
för oss lite hvar att på nära håll se huru det ser ut i ett
människohjärta när döden klappar på.

Si doktorns far hade varit häradsprost, kan veta, så han
trodde inte som doktorn i Rickeby, som sa en gång på ett
landtbruksmöte så jag hörd’et, att mänskan inte har nå’n
odödlig själ.

Nå, hur doktorn han skref och hur di reste till apoteket,
så efter tre veckor var Kalle skräddare på fötter igen, och
en gång doktorn reste där förbi och tänkte titta in, så vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free