Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När döden klappar på - En som sköttes som han var sjuk till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i dörren, för där satt fullt af käringar med kalfstekar
och annan förningsmat, och aposteln hade en stor sötost på
täcket och åt och prisade Gud.
Jag tänkte i min enfald att länsmannen skulle komma
och ta Kalle skräddare sen inte den fule trodde sig för
honom, för där fanns ju vittne och bevis på hvad han bekänt;
men det hördes inte af, utan snart predikade han i
missionshuset på det gamla viset, bara att nu var folket så mycket,
att det stod packadt äfven utanför, kring alla fönstren.
Men aldrig kom Kalle ut till vägen mer när vi rastade i
backen, och kunde han så tittade han åt ett annat håll när
doktorn kom i närheten. Men en gång i dåligt väglag
mötte vi profeten på en trång skogsväg, så han kunde inte
slinka undan.
— Nåå, hur står det till med Pettersson nu? sa doktorn.
Då tittade aposteln upp i granetopparna, knäppte hop
näfvarna och sa:
— Ack, herr doktor, det är så saligt! »Dem, som hafva
Gud kär, tjänar allting till det bästa. Lide vi med, så skole
vi med regera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
