Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - En som sköttes som han var sjuk till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den ene läkaren till den andre? Det vore just en treflig
historia för mig! Till Klintén, som är hans kamrat på
regementet och god vän och bor så nära, vänder han sig
naturligtvis snart nog bakom min rygg, men Klintén skall genast
få en vinkus af mig. Han känner också till att gossen
behöfver kureras.
— Hvad hade du sagt åt honom? Han var ju alldeles
förkrossad. Hur kunde du stå och ljuga så för en vän?
— Jag ljög visst inte. Jag bara dröjde länge med svaret,
såg rysligt allvarsam ut och sade, att »jag ville hoppas, att
det inte var kräfta». Och det hoppas jag, vid lefvande
guden, alldeles säkert. Med hans lynne var detta alldeles nog,
han hoppade upp i taket och började bråka. När han
gastat en stund, lofvade jag att »noga observera fallet och
se efter om det är något kräftartadt»; och det ämnar jag
mig också till.
Den närmaste tiden reste vi ofta till Berga, en eller två
gånger i veckan. Kaptenen åldrades och magrade; men
kaptenskan liksom kryade på sig, fast hon, förstås, sörjde
rysligt för den hemska kräftans skull. Ty nu var där lugnt
på Berga. Rättarn och drängarne begrepo rakt inte hvad
som gick åt kaptenen; han var som en annan människa,
mild och snäll, låg mest inne och läste; kammarpigan sa att
han hållit på i fjorton dar med en bok, som hette så
mycket som »Christian Scriwers Själaskatt».
Efter en månad hörde jag doktorn vid afskedet yttra:
— Jag upprepar ännu en gång, att om det varit en smula
kräftartadt, så är det nu alldeles säkert att såret är
godartadt och vill läkas, och det gör aldrig kräftan, om hon inte
blir bra.
— Gud vare tack och lof! sa kaptenen.
Inte: »Det var förbannadt bra!» som det skulle lydt på
hans gamla tungomål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
