- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
715

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När doktorn gjorde boskillnad hos rusthållaren i Mo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han är ingen nytta till, utan, förstås, för småbarn,
barnsängskvinnor, huggesår och trasiga ben och förkylningar och sådant;
men inte för några riktigt invärtes klabberier.

Min doktor, han kunde skapa sig både till präst och
länsman och häradshöfding, om det gällde, och när han kom i
ett hus, hände det ofta att han kurerade fler än den, som
låg i sängen och gnydde, såsom till exempel hos
rusthållarns i Mo.

Rusthållarn i Mo var den rikaste bonden i grannsocknen
och en skarper karl på alla vis. Han höll auktioner och
förlorade aldrig, för de arme satarne voro räddare för honom
än för själfve skam, och betalte honom, om de så skulle
svälta ihop styfrarna. Och hans pojkar voro hela häradets
skräck, men honom lydde de. Och hans första kvinna, som
också hade ett skarpt humör och inte var så god att kufva,
henne körde han till kyrkogården det femte året de voro
gifta. Sen gifte han om sig med en liten vacker, klenvuxen
klockaredotter, som såg ut som ett barn och var liksom lite
herrskaplig i sina fasoner och som tog honom för att slippa
tjäna piga och som aldrig hade annat svar på rusthållarns
och pojkarnes elakhet än strömmande tårar ur sina vackra,
blåa ögon.

Rusthållarn och hans pojkar hade ett ord när de körde i
skog och mark och hade förlässt dragarne och rappade dem,
så det ekade vidt omkring. »Dä ska mä eller sönder!» skreko
de i vildt raseri.

Hvad den nya rusthållaremoran beträffar, så såg det ut
som om hennes lass blifvit alldeles för tungt och hela den
lilla mänskan hade hållit på att gå sönder, helst sedan flickan,
hennes enda barn, vuxit upp till en tolf, tretton års ålder
och började förstå allt eländet och höll på att skrämmas från
vettet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free