- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
716

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När doktorn gjorde boskillnad hos rusthållaren i Mo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till sist blef det ett sådant rackarelif i Mo, så att folk
knappt tordes gå där förbi sedan det var blifvet skumt om
kvällarna, och hvem som helst gärna gick ur vägen för
Mo-pojkarne.

Så en dag kommer en af rusthållarns söner ridande i vild
karriär och var nog så ödmjuk och mör i mun och talte om
att »mor råkat falla ner för källartrappan och slå sig rysligt
illa. Doktorn måste skynda sig det fortaste han kunde».

Nå, vi reste och kommo dit, och doktorn sprang in, men
jag hade inte väl fått in hästarne förrän han kommer ut på
trappan och ropar att jag skulle in också.

Där ligger den stackars kvinnan och suckar rysligt tungt
och har linnehäftor kors och tvärs i ansiktet, bindor, som
doktorn haft med sig och redan hunnit sätta dit. I detsamma
jag öppnade dörren, räckte han ett papper till den ene af
pojkarne och sade:

— Fort till apoteket efter det här! Raska på! Hennes
lif beror därpå — och din fars också!

Om jag blir hundra år, glömmer jag aldrig hur skarpt
doktorn tittade och hur rusthållarn slog ned ögonen vid de
sista orden. Så sade doktorn till den andre pojken:

— Gå genast ned till ån efter smeden och bed honom
ögonblickligen komma upp!

Då tittade rusthållarn upp och skrek argt:

— Sme ä dä ja, som skickar ätter här på gården, när
det behöfs!

Pojken stannade med handen på dörrlåset,

— Raska på! röt doktorn, och pojken sprang.

— Se nu väl efter mor en liten stund, sade doktorn till
den lilla tösen, som stod vid sängfoten, förgråten och rädd,
och sen vände han sig till rusthållarn och sa:

— Nu ska vi talas vid ett litet grand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free