- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
717

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När doktorn gjorde boskillnad hos rusthållaren i Mo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Rusthållarn skrufvade och vred sig så länge, att när vi
kommit in i farstukammarn, kom smeden genast och frågte,
hvad som stod på.

— Jo, sa doktorn, jag tycker det är trefligast att ha lite
vittnen, när jag nu skall ordinera för rusthållaren här.

— För mäj! Hva ä dä för dumheter? Ja ä inte sjuk!
röt rusthållarn.

Doktorn såg på honom, som om han velat genomborra
honom med ögonen, och sade, fast och sakta:

— Antingen blir det jag eller häradshöfdingen borta i
Komstad, som ordinerar. Välj själf!

— Gudbevars, nog kan jag höra på doktorns prat alltid,
sade rusthållaren, skalf som ett asplöf och slog ned ögonen.

Doktorn fortsatte:

— Rusthållaren skall genast, inom en timme, innan jag
lämnar gården här, resa till Ronneby brunn. Det är hög tid;
hans nerver äro rent förstörda. Mäster Bomgren ser själf
hur han darrar.

Både smeden och jag gapade och sa inte ett ord och
trodde bägge två att doktorn var blifven galen.

Men han fortsatte helt lugnt:

— Rusthållarns söner se ju rätt krya och duktiga ut.
Men det är bara ett bedrägligt sken. Luften här är mycket
skadlig för dem, och jag svarar inte för hvad som kan hända,
ifall de dröja här en enda dag till. I afton skola de resa
till Norrland. Där är järnvägsarbete uppe vid Storvik, och
jag förbjuder dem inte motion, ifall det roar dem.

Rusthållaren hade sjunkit ned på en stol, alldeles blågrön
i ansiktet. Doktorn fortsatte:

— Det var en farlig källartrappa, den där, som
rusthållarmor snafvade i, en högst besynnerlig källartrappa och
mycket egendomliga skador, som rusthållarmor fick, sådana, som
jag aldrig sett efter ett dylikt fall förr. Jag svarar inte för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free