- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen /
720

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När doktorn gjorde boskillnad hos rusthållaren i Mo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, Gudbevars, gärna för mig. Jag kan vara trött nu
på den lipsillen. Hon kan gärna få komma ut ur huset när
som helst. Fattig och usel tog jag henne, och fattig och usel
skall hon sparkas ut härifrån. Jag ger henne inte ett öre,
kom ihåg det!

— Ni ska inte ge henne någonting. Hon har nog af sin
lagliga giftorätt; men som jag förmodar att ni gjort, som
personer af er sort bruka, sökt förringa denna genom att ej
låta skrifva henne som medägarinna till gården, skola vi rätta
detta lilla förbiseende. Det var just därför jag kallade hit
mäster Bomgren. Litet papper och skrifdon, om jag får be!

Huru pass lagligt det papperet var, som mäster Bomgren
och jag den där dagen bevittnade, det förstår jag inte, men
rusthållaren tordes väl inte bråka i alla fall, för nog blef den
stackars kvinnan »skrifven i gården» sen vid själfva tinget
och därpå riktigt ordentligt skild vid sin kanalje till man,
och frisk och kry och fick många pengar och uppfostrade sin
lilla flicka i lugn och ro.

Det var just när hon velat skydda denna mot faderns
misshandel, som hon själf blifvit lifsfarligt slagen.

Doktorn blef, förstås, kvar den där kvällen tills där blef
rent hus för rusthållaren och hans pojkar. Det drog sent ut,
och doktorinnan, som blifvit rysligt orolig, kom och mötte
oss långt nere i allén.

— Du ser så trött ut, sa hon till doktorn.

— Ja, kära du, det var ett elände. Du kan tro jag fick
ordinera för dem allihop, svarte han.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/2/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free