- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
723

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - En människovän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stugan. Men jag hade inte väl tagit i låsvredet förrän doktorn
ryter därinne:

— Låt bli dörren! Ingen får komma in.

Jag stannade i farstukvisten, för där var ändå lite bättre
än i det trasiga skjulet. Därinnanför skrek en mänska, som
lät som ett kvinnfolk, som om de hade velat mörda henne,
och där var ett fasligt tassande på golfvet. Så gick jag ut
och tittade in genom fönstret, men kunde inte se annat än
doktorns rygg, där han stod lutad öfver sängen.

Om en stund kommer kutryggen, som lurat oss i allt detta
bråket, ut genom köksdörren och springer inåt skogen. Då
röt jag till så han blef så rädd, så han höll på att trilla
öfverända:

— Hör du, hvart ska du hän, din lille rackare?

— Kära goa, ja får lof springa nå’nstans å ha fatt i ett
kvennfolk te å hjälpa dom därinne.

Så gick där en halftimme till och så kommer han
springande med en käring bakefter sig. Doktorn släppte in
käringen, men knuffade tillbaka både mig och gubbarackarn,
som frös så tänderna skallrade i honom.

— Jo, känn, din rackare, som ställt oss i detta! sa jag
till honom.

Så gick en hel timme; men då ändtligen öppnade doktorn
dörren och sa:

— Kom in och värm er ett tag innan vi ge oss ut igen.

Kors i herrans namn, ett tocket evigt spektakel! I sängen
ligger en kvinna och bredvid henne en alldeles precis nyfödd
barnunge, och i den andra sängen två kulsingar om en fem
eller sex år. De voro så förskrämda, så de sa inte ett ljud,
bara glodde. På golfvet gick käringen och lade lite spånor
och sura rispinnar på elden. Själf såg hon sur ut och hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free