- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
735

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kvällen förut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

band på hans oskyldiga vanor. — Men tänk om han alls
inte bryr sig om någon cigarr den kvällen, om han tycker att
det redan är sent, om han känner sig trött, om han ...

Och rosor komma och gå på glödande kinder, och blåa
ögon bli åter så underligt mörka och djupa, och det lilla,
förtjusande hufvudet sänker sig snabbt i två hvita, mjuka
händer. Ack, så hvita och mjuka! Endast en liten bred, gul
strimma å den vänstra. I morgon skall där vara två.

En präktig, ramsvart fåle sticker fram hufvudet vid
allégrinden och gnäggar sakta.

— Ropar du på mig, Ajax min! Vill också du ta afsked
af fröken Maria? Foj, Ajax, se så, se så! Stackars pojken,
den stygge Caro tog min sista brödbit. Låt nu se att, när
Maria kommer hit härnäst och hälsar på, du är en stor,
duktig häst och kommer med Mazurka vid sidan och hämtar
herrskapet Guldbrand vid stationen! Ajax min, säg, skall du
känna igen mig då?

Och Ajax gnäggar sakta och sänker sin fint tecknade
mule till brudens öra och menar att nog skall han komma
ihåg.

Tärnor och marskalkar ha fyllt sitt glada värf, kyrkan är
smyckad för Marias hedersdag, ungdom sorlar på verandan.
Ajax, som finner sig öfvergifven, slår upp med bakhofvarna
och sätter af i karriär utåt hagen, och Caro gnisslar vemodigt.
Solen sjunker i sjön, björkarna bli mörka; bakom flygeln
framtittar Anders’ gamla hederliga, fula ansikte, som än en
gång vill se en skymt af fröken Maria, och mamma påstår
att kvällsvarden redan väntat alltför länge.

Tärnor och marskalkar skämta och glamma. Pappa är
tystare än vanligt och smeker tankfullt sin lilla Mias lockar.
Mamma tar henne i famn gång på gång och syster Elin
klappar sakta hennes händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free