Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men där kallades det — »ett kristligt äkta förbund»!
Det var då unge Fredrikson gick däruppe på det lilla
rummet med den sparsamma solen och den knappa veden
och höll på att förblöda invärtes af sorg öfver att Anna inte
var ful som han själf. Han skulle älskat henne lika djupt
och innerligt ändå, det kände han nu, men baronen skulle
då visst icke bjudit öfver.
Han skulle sörjt mindre om han vetat huru alltsammans
hängde ihop. Men han trodde att Anna själf pröfvat och
vägt och funnit hvad han kunde bjuda henne för litet.
De möttes, denna gången händelsevis, på den lilla
ekebacken utanför staden, och Anna stapplade fram mot honom
för att vid hans trogna, sårade hjärta tala om alltihop. Men
han höll henne tillbaka, och rösten skälfde af smärta, men
också af bitterhet:
— Icke så, Anna. Han har köpt dig som du går och
står. Bedrag icke honom också!
Så skildes de.
Det är icke så svårt, som man tror, detta, att »älska i
nöd och lust», då »nöden» bara är yttre, då den kommer
med knappt bröd och sjukbäddens kval, med världens
förödmjukelser och blanka armbågar, men »lusten» är inre, är
hjärtats fröjd öfver att med jämna, varma, harmoniska slag
klappa mot ett annat.
Men ligger lifvets lust i yttre håfvor och dess nöd i
hjärtats otillfredsställda längtan, då blir vigselformuläret en lögn
och äktenskapet en förbannelse.
Det blef så. Baronen blef allt skralare och gulare, den
unga friherrinnan vissnade ett år för hvarje månad, de sköna
ögonen föllo allt djupare tillbaka under den höga, veckade
pannan, och hennes torra, ihåliga hosta gjorde husläkaren
bekymmer. Hennes lif var så tomt, så ödsligt och
förstelnadt, att hon ibland tyckte att hon skulle erfarit en bitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
