- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
742

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kvällsol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dörren gick upp, och där satt han vid skrifbordet, böjd
och litet grå vid tinningarna och i blanksliten, svart
sommarkavaj för ledighetens skull. Han vände sig hastigt och grep
hårdt tag i pinnstolen. Tinningarna bultade och pulsarna flögo.
Han blef röd och blek. Slutligen reste han sig:

— Fru friherrinna, hvad ...

Johan ...

— — — — — — — — — — — — — — — —

Så fick han då ändtligen veta allt, veta priset för bådas
deras krossade lif; och ödmjuk, ångerfull, nedbruten hade
han tiggt henne om tillgift för hvarje bitter tanke under
dessa gångna år. Och genom de afbrutna orden frambröt
den aldrig slocknade kärleken lik floden i Maj, då solen ler
och isbojan brister.

Och så talade hon om att hon var obotligt sjuk, att hon
inte kunde lefva rätt länge till, om hon inte för alltid flydde
våra långa vintrar och kulna dagar, vår nordanvind och våra
islossningar. Men hon ville inte resa, hon visste inte hvad
hon skulle göra därnere i det främmande landet; hon ville
dö här ...

Plötsligt blixtrade det till i de mörka ögonen, hon rätade
upp sig, så att gestalten fick en skuggning af sin forna
spänstighet och mjukhet, och så såg hon på honom som om hon
velat se honom rakt in i hjärtat:

— Johan, får jag blifva din hustru den lilla tid jag har
kvar att lefva? Anna tigger därom!

Han vacklade och for med båda händerna öfver ansiktet:

— Du yrar, älskling. Du, så van vid ett rikt och
bekvämt lif, därtill sjuk och i behof af den sorgfälligaste vård!
Och jag — så fattig, så arm! Nej, Anna, af barmhärtighet
tag bort den grymma, gycklande hägring, som dina ord
väckte i min själ!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free