Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hon slöt armarna om hans hals, hennes bruna,
fuktiga hår föll öfver hans fårade panna, hennes heta andedräkt
smekte hans kind och hon kallade honom »brudgum»!
— — — — — — — — — — — — — — — —
Parkettgolfvet på Wollmarsholm brände under hennes
fötter, det svarta, tjocka sidenet höll på att klämma henne till
döds. Med hastiga steg och tindrande ögon sökte hon i
garderoben, tills hon kom till de gamla, enklare dräkterna,
hon burit som flicka. Där är en pärlgrå med plysch ...
kråset sitter ännu kvar vid halsen ... »sorgåret» är slut!
»sorgåret» är slut! Härskarinna på Wollmarsholm endast
»så länge hon bar hans namn», ville hon icke heller en dag
längre bära en tråd, som han därborta i familjegrafven gifvit
henne. Intet, som skvallrade om »köpeskilling», fick följa med
till det lilla hemmet två trappor upp inne i staden.
Det var mycket att »ta in» på klädningslifvet. Hon var
inte längre samma fylliga, blomstrande Anna, som på den
bal hon bar den första gången och dansade med honom. Men
det gjorde ingenting. Han skulle inte se det.
Hushållerskan ville hjälpa henne. — Nej tack, det var så roligt att
göra det själf. — Skulle friherrinnan resa bort? — Ja, om
en timme. — Tordes man fråga om friherrinnan blir länge
borta? — Ja, hon kommer aldrig, aldrig igen. — Herre Gud,
det var då sant, som inspektoren sagt, att friherrinnan skulle
flytta till di varmare länderna? — Ja, till ett mycket varmt
och soligt land, mamsell Lisen!
Så kom han i enspännare, hyrd i staden, och hämtade
henne. Hon skulle bo hemma hos dem — hans mor och
honom — under lysningstiden. De hade väntat på hvarandra
så länge, de hade inte råd att ge bort en enda dag.
När de kommo in i förstugan på nedre botten, fattade han
om den späda, klena gestalten med båda armarna. »Så där
ja, håll mig om halsen, Anna; ditt bröst tål inte vid trapporna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
