- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
762

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Julafton på Ramsjöholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men gamle-baron välkomnade, artigt bugande, sitt
främmande och förde dem fram till den lilla soffgruppen i hörnet
af salongen.

— Min hustru och son — fanjunkare och mams... hm ...
fröken Alm. Jaså, du känner fröken Alm, Malcolm? Min
gamle kompanikamrat här är änkling och sitter ensam i
hemmet med sin älskvärda dotter, hvarför jag tog mig friheten
föreslå honom att vi skulle på julafton för större trefnads
skull slå oss ihop ... hm ...

Det började telegraferas mellan två par unga, glänsande
ögon värre än på statstelegrafen en Oskarsdag. De bruna
ögonen frågade: »Begriper du?» De blå sporde: »Har du
redan vågat?» De bruna ögonen signalerade: »Jag tillber
dig!» De blå svarade: »Du är mitt allt på hela jorden!»

Men under tiden stodo unge-baron och fröken Maria så
längt ifrån hvarandra som möjligt, och friherrinnan fick ensam
sköta konversationen. Hon var mycket artig, och vid de
tillfällen då hennes värdighet kräfde kvitto i form af en
bugning, gjorde gamle Almen i stället rättning till honnör.

Gamle-baron hade förlorat sin första säkerhet; han var
orolig och förströdd, mätte golfvet med stora, långa steg och
fick svettdroppar i pannan. Hvar femte minut fattade han
sitt punschglas och klingade med fanjunkaren, hvar tionde
tog han silfverskålen med äpplen och bjöd fröken Marie.
Slutligen klef han fram mot gamle Almen med ännu längre
steg än vanligt:

— Herr fanjunkare ... jag får ödmjukast ... det vill
säga, vi äro ju gamla vänner ... jag vill därför ... hm ...
jag menar att vi kommo bra öfverens, då vi stodo
tillsammans på regementet ... herr fanjunkare, vill ni ha min son?
Anamma och regera! Jag menar: herr fanjunkare Alm, jag
får ödmjukast å min sons, baron Adolf Christian Malcolm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free