- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
764

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Julafton på Ramsjöholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan äfven friherrinnan fått sin del af omfamningarna,
kommo granen och julklapparna fram, och tjänarne kommo
in och fingo hvad de skulle ha.

Vårligt fager och med den skönhet därtill, som den
jublande glädjen alltid skänker, stod Maria med hufvudet på sin
älsklings axel, och han såg hur de små ljusen i granen
speglade sig i hennes strålande ögon.

Visserligen såg »den Silfverlans, som ledde
kröningshästen», litet bister ut, där han satt på väggen och ur sin
ram blickade mot det unga paret. Men det var visst bara
för det han var så illa målad, ty han skulle inte varit »en
äkta Silfverlans» om han inte blifvit förtjust i detta lilla
blonda hufvud med sina fina, späda drag, som bjödo
chariterna den vänaste lekplats.

Friherrinnan kysste Maria på kinden och frågade:

— Vill den blifvande friherrinnan för första gången
servera téet på Ramsjöholm?

Och andra sidan granen stod gamle-baron och alldeles
rent som skämdes för det han inte fann sitt stora offer det
ringaste bittert, för det han var glad som ett barn och för
det den där lilla mamsellen med full fart höll på att stjäla
sig in i hans gamla fåfänga, goda, svaga hjärta.

Han njöt på ett rent af hädiskt och ofrälse sätt af att se
de båda unga, vackra, förälskade människorna stå där tätt,
tätt slutna intill hvarann; han skålade med sig själf i ett
vådligt stort glas punsch och hviskade:

— Malvina du, strängt taget rår flickungen då inte för
att hon heter Alm. Det blir allt ändå riktiga Silfverlansar
af dom där två med tiden!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free