Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Fem riksdaler för en middag, tre och femti för en supé»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara hemma någon enda afton, och lille Janne växte från
vaggan och kunde möta sin pappa redan nere i porten och
börja rafistulera efter sötsakerna i fracken.
Janne skulle studera, han skulle, med Guds hjälp, bli
något »för mer» än far sin. Tänk att en dag få se honom
såsom en af de där unga notarierna i kammarkollegium,
hvilka voro med på alla rådenas supéer och vid middagstiden
gingo öfver Norrbro så viktiga som om Europas framtida öde
stått upptecknadt på de — rena pappersrullar, hvilka stucko
upp ur öfverrocken!
Det började bli lite grått vid tinningarna på vaktmästare
Klingboms alltid välborstade hufvud, det började bli lite tungt
att efter en supé, som slutade vid ett-tiden, traska hem ända
upp till Katrina och så vara i »verket» kl. half åtta på
morgonen, men Janne låg nu i Upsala, behöfde mycket pengar
och pappa Klingbom var månare än någonsin om att så
ofta som möjligt taga in »fem riksdaler för en middag, tre
och femti för en supé».
Och Janne tog examen och vardt »notarie» och slet
blankskinnspjäxor och chapeau claque med så osökt naturligt behag
som om hans pappa fört ett regemente och inte en bricka.
Naturligtvis kunde han inte nu bo där hemma, men hans
besök hos mor och far voro så mycket mera dyrbara
högtidsstunder för de gamle. Gamle Vaktis sköt upp brillorna
och såg på »notarien»; han visste minsann nog hur en fin,
modern ungherre skulle se ut. Mycket riktigt, precis sådana
löskragar hade notarien i vårt verk, som var son till själfve
presidenten, och alldeles sådana handskar köpte han själf till
kammarrådet i går. Och mamma satt och strök med sina
små skrynkliga händer på de fina »klädeskläderna» och tittade
upp i det ungdomliga, kära ansiktet. Sade just inte mycket,
men undrade om det fanns en sådan gosse till i Stockholm
som hennes Janne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
