- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
777

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hans lifsverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han obarmhärtigt undan allt sådant med ett otåligt: »Sedan,
sedan, när jag får tid!»

Att hans hustru under tiden skrumpnade af till en gumma,
det märkte han inte; han såg henne alltjämt med
kärlekens ögon, vacker som på bröllopsdagen. Om några år skulle
de börja lefva för hvarandra, skulle resa ut och se världen
och glädjas och ta igen den ungdom, som de aldrig ägt.

Att hans eget hår blef grått och hans panna fårad, märkte
han ej, då kraften och energien alltjämt voro desamma.
Sedan, sedan skulle äfven han njuta af lifvet.

Men när en främmande man kom och tog hans dotter,
som han visserligen alltid ömt älskat, men aldrig haft tid att
sysselsätta sig med, som växt upp under hans ögon såsom
en främmande kvinna, den han föga kände och förstod, då
häpnade han. Var denna ljufva, sköna företeelse, hvars
behagfulla väsen oemotståndligt drog alla intill sig, hon, den
rodnande bruden i sin hvita dräkt, var hon hans barn? Hade
han gått till samma bord som hon, hvilat under samma tak
som hon i tjugo år och aldrig gifvit sig tid med henne, aldrig
lärt känna henne? Ja, egentligen kunde han säga att han
aldrig ens med vakna, öppna, uppmärksamma ögon sett denna
varelse, som kysst honom till hälsning morgon och afton i
tjugo år. Och nu var det för sent, nu kastade hon sig
gråtande, leende, öfverlycklig in i vagnen, i armarna på en man,
som såg henne första gången för sex månader sedan. Han
hade bättre användt sin tid!

Och nu for hon bort för att ej mera återkomma utom
på korta besök; nu for vagnen ut genom porten, nedåt
fabriksgatan.

Fabriken! Ah, den kände han bättre, till hvarje vinkel
och vrå, hvarje axel och hjul! Vänta ... kunde inte
utväxlingen där vid de nya, stora, tyska stolarna göras mera
effektiv? Det borde ... och medan hans barn i sommarnatt for

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free