Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fru Selma på Heby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots både Surskvalpa vatten och det artificiella, som det
skulle blandas med — fick hon ändå ett långt bref, hvars
hufvudinnehåll var det, att patron Dahl inte för hela sitt lif
ville afbryta sin hustrus kur en enda timme — ifall det
skadade. Men om doktorn sa att det inte gjorde det allra
ringaste, ville han allt bra gärna ha hem henne till Heby på
några dar, högst en vecka. Se saken var den, att
landshöfdingen skulle komma till orten, och Selma visste att hennes
egen Janne varit ordförande i häradsafdelningen af länets
hushållningssällskap i sex år och fått fem hästpris på
landtbruksmöten, födt upp sexton Yorkshirefargaltar och gett 300
kronor till hjälp till en altartafla. Komme nu härtill en
dundrande middag på Heby för höfdingen, så kunde, enligt alla
astronomiska beräkningar, inte vasastjärnan klicka nästa höst.
Nog visste Selma att hennes flärdlöse Janne för egen del
struntade i sådant skräp, men det skulle allt kväsa grannarne
en smula, och om det kunde fägna Selma det allra minsta,
så ville han underkasta sig att bära dingelidanget.
Sa doktorn ett halft ord om att det inte var bra hon
reste, så skulle hon anse hela brefvet som oskrifvet, men
tyckte han att det inte betydde det bittersta, så borde hon
taga vägen om staden och köpa allt hvad som stod på två
sidor i Jannes bref och allt hvad hon själf kunde hitta på.
— Nå, doktorn lät dig resa, min älskling? frågade patron
Dahl, när fru Selma kom hem dagen därpå.
— Jag frågade honom inte, Janne ...
Nu blef patronen alldeles vild och höll en lång föreläsning
och sa’ att han ville skicka henne tillbaka, och frågade
samtidigt, hur hon kunde vara så oförståndig och köpa rödt
portvin, när de hade haft hvitt hos baronens på Örnebo, och
landshöfdingen nog tyckte bäst om det hvita.
Det blef en splendid fest och landshöfdingen höll ett
nådigt tal, bakom hvars huldrika ord stjärnan blinkade liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
