Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Från herrgårdar och färdvägar
- Pettersson & C:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en gammal from och hederlig släkt, som lefde
fläckfritt, älskade sin nästa, som högaktade den, trodde på
Gud, som alltid hulpit den, och på hufvudboken, som alltid
visade öfverskott. En Bayard, en Gottfried af Bouillon höll
ej sin sköld och sitt namn mera rena än Pettersönerna sin
firma, och det var lika omöjligt att upptäcka ett fel i en
kontokurant från Pettersson & C:o som att kullkasta ett
matematiskt axiom. Och rikedomen växte, och allt flera skepp
bringade varor från alla världens kanter till det stora, gråa
huset vid den lilla hamnen uppe i norden.
* *
*
Så kom det förfärliga. Slag i slag följde olyckorna;
ingen klokhet, ingen försiktighet hjälpte, två år refvo ned hvad
seklet byggt, rikedomarna smulto som en glaciär under
vulkanen, det var en kris öfver hela landet, och det gamla, gråa
huset skälfde i sina grundvalar.
Andra hus skälfde ännu värre, de t. o. m. rasade. Men
deras chefer voro förnuftiga män, som »gjorde upp» om
femtio, trettio och tjugofem procent; och efter sex månaders
bekymmer voro de lika präktiga och solida som förut.
Men Pettersson & C:o ville inte »göra upp». Med
darrande hand noterade den gamle prokuristen det ena
olycksslaget, den ena förlusten efter den andra; i långa, sömnlösa
nätter satt Pettersson senior vid pulpeten tills ögonen blefvo
skumma och håret hvitt. Men hufvudbokens siffror radade
alltjämt upp sig till en likprocession, inom hvars svarta led
Pettersson & C:os millioner buros till grafven.
Så hade de båda gamla en gång setat natten ut, och
höstdagens gryning började redan mänga grått i kontorets
rullgardin. Chefen kände ett lätt slag på sin skuldra. Han
såg upp. Det var Stark, den gamle prokuristen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0072.html
