Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som bara vetat hvad hon hvilade sig efter?
Också de började låna böcker sins emellan och träffades
däruppe bland bergen, och han var mycket blyg och rodnade
så vackert på runda kinder och föreföll henne alldeles
förfärligt ung. Men kom igen gjorde han dock dag för dag,
och hon lät honom komma, och så pratade de bort många,
många timmar.
Och badsocieteten pratade också.
Så en dag uppe under den stora furan på bergets krön,
när de sutto på mossan och han log och pratade och
kastade blommor i hennes knä, blef hans hjärta för fullt och
han kunde ej längre dölja huru djupt och varmt han älskade
henne.
I början talade han andlöst och forceradt, sedan lugnare,
varmt, innerligt, men hela tiden hade han ögonen riktade på
den gråa mossan på berghällen och var blygare, rödare,
»yngre» än någonsin. Aldrig hade han anat hvad kärlek var,
men henne hade han älskat från första ord, från första blick,
de växlat. Han visste inte hvem hon var, men han var rädd
att hon stod alltför högt öfver honom, och han hade aldrig
ämnat att tala ut, men om en vecka skulle de skiljas, och
han hade inte kunnat tiga när det gällde. Nog hade hon
också sett hur det var fatt? Eller kanske hon inte tänkt sig
en sådan förmätenhet? Han hoppades inte mycket. Den
lott, han kunde bjuda henne, var nog allt för ringa för en
kvinna sådan som hon? Men han var ung och frisk och
stark och van att bruka tiden. Länge skulle det icke dröja,
innan ett enkelt hem ... Ack, om hon ville ändå!
Och så såg han upp på henne, bedjande och ödmjukt
som en skolgosse, hvilken tigger en half fridag.
Han studsade förfärad tillbaka ... Hennes vackra ansikte
var liksom sönderbrustet af smärta och förtviflan. De stora,
blåa ögonen stodo fulla af tårar, ådrorna i pannan svällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
