- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
802

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - En sommarsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blå och stora, den lilla munnen var förvriden och händerna
plockade nervöst på hatten, som låg i hennes knä.

I nästa ögonblick slog han armarna om hennes hals och
hans läppar trycktes för första gången i hans lif mot en
främmande kvinnas.

— För guds skull, hvad är det? Du skrämmer mig ...
stammade han.

Med ett skri stötte hon honom tillbaka och sprang upp;
där låg en underström af gråt i hennes ton, då hon mumlade:

— Hvarför gjorde ni så? Hvarför förstörde ni vår vackra
sommarsaga? Det kan ju aldrig, aldrig bli ...

Han såg på henne, bedröfvad och förvirrad, där hon stod
och febrilt strök den fina, hvita handen öfver pannan,
liksom ville hon förjaga en elak dröm.

Tysta gingo de vid hvarandras sida ända tills de
nalkades de första villorna. Då såg han upp på henne och
hviskade:

— Och är det slut nu, slut med alltsammans? Ni vill
aldrig se och tala med mig mer?

Hon svarade inte, bara tittade upp mot honom med samma
smärtfulla, förskrämda uttryck, och så gingo de hvar för sig.

Följande förmiddag, då han af ett rent hypnotiskt
inflytande åter drifvits upp till den gamla furan, satt hon före
honom där. Han visste inte om han sett rätt, men nog
tyckte han att en flyktig glädjeblixt lyste fram i hennes ögon
då hon såg honom.

»Får jag?» sade hans blick då han slog sig ned på
berghällen.

Han var ung och grön, och om kärlek visste han inte
mycket, men att det var den, som nu spred sitt skimmer
öfver hennes vackra ansikte, det anade han. Men hvarför
då denna fasa och skräck i uttrycket nästa ögonblick?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free