- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
813

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Förvandlingens lag»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Och så, när vi hittat något, som vi tycka passar, så
ville jag så gärna be, att farbror med sin stora erfarenhet
som jordbrukare komme och hjälpte oss att närmare titta på
saken, innan vi göra affär.

— Ja-a bevars. Tack för förtroendet! sade gamle Alm
förströdt och höjde sitt glas emot den blifvande mågen.

Efter middagen lämnades de älskande åter ensamma. Då
lutade sig Eva förtroligt intill sin fästman och sade:

— Vet du, Gustaf, det väckte en smula förstämning vid
middagen, då du talade om att vi skulle resa ut och se på
egendomar. Ser du, pappas affärer äro ganska klena och
han hade hoppats ...

Hvad? afbröt Ek skarpt.

— Store Gud, så du ser på mig! Det är naturligtvis
ingen, som vill tvinga dig; men då vi i alla fall skola köpa
en egendom, så hade vi tänkt att Gårdsäter, mitt eget älskade
hem ...

— Men jag tycker inte alls om Gårdsäter! utbrast Ek i
full förtviflan. Det skulle vara den sista egendom, jag ville
ha, vanskött, som ...

— Säg inte mer, älskade! Naturligtvis blir det, som du
vill. Din lilla fattiga brud lämnar nöjd sitt kära
barndomshem och följer dig, hvars arbete skapat vår framtid, med
glädje hvart du vill! sade Eva och tryckte honom häftigt till
sitt bröst, under det tårar glänste i hennes ögon.

Han kysste henne tyst och sade att han måste gå upp
på sitt rum och packa upp sina saker. Han skulle genast
komma ned igen. Hon rodnade häftigt och sökte hålla
honom tillbaka, men han såg allvarsam ut och gick, som han
ämnat.

Uppkommen på sitt rum slängde han upp fönstret,
kastade af sig rocken och låste dörren i dubbla lås. Det var
så mycket oväntadt, nedslående, som kommit öfver honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free