- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
824

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - All skuld var hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då mulnar blicken och bleknar kind och kyles hjärta, och
hela den pikanta saken i spetsar och draperier och
gullskinnssko »förlorar sig» dag från dag.

Af alla vackra och nöjsamma saker äro därför de vackra
kvinnorna de som göra sina ägare mesta bekymret.

Han älskade henne alltjämt, älskade henne mer än allt
det andra vackra han ägde, och med själen svek han henne
egentligen aldrig, men minnena från ett gladt förflutet logo
mer och mer förföriskt ju mera sällan Julia log; de drogo
honom med makt tillbaka, och han var inte bland de naturer,
som utstaka snäfva gränser för njutningsbegäret eller lade
vidare märke till när det gled öfver på det brottsligas gebit.

Det, som de trångbröstade moralisterna kalla »brottsligt».
Världen, den glada, toleranta, men ändå i viss mån
anständiga världen har, som bekant, två slags moral, en trång, snäft
lifskuren för kvinna, och en, litet mindre åtsittande och
bekvämare, à la paletot, för man.

Förlåtelse gafs och togs, en gång och flera gånger. Men
nu var det slut. Och Julias svåger, som var vice
häradshöfding och begrep situationens praktiska sida, sade att Adolf
gifvit henne sådana trumf på hand, att hon själf kunde
diktera villkoren. Flickan ville hon ha. Förgäfves kämpade
han för att åtminstone få någon rätt till meddelande och
förbindelse med barnet. Hon var obeveklig och han böjde sig.
Och det var Julia, som skulle stanna i hemmet, och han, som
»af ondska och ovilja» skulle resa bort. Det fann han sig
lättare i. Allt det andra blef också som svågern ville.

Men när svågern var rest, tog han flickan på sina armar,
sköt henne före sig i Julias famn, knäföll, bad och besvor
henne att ännu en gång förlåta.

För första gången förblef hon kall.

— Förnedra dig inte själf, Adolf. Det kunde gå, det
där, ser du, så länge jag ännu var en stackars svag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free