- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
827

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - All skuld var hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sista natten under samma tak! Julia mindes den första.
Genom leende Junikväll gick färden, snabb som en flykt
genom sommarsky. Och när de stannade vid trappan
därnere, då hade han hälsat henne välkommen med det där
veka tonfallet, bakom hvilket man liksom hörde hans hjärtas
darrning. Och då han bar henne uppför trappan, lutade han
sig ned öfver hennes ansikte och hviskade: »Kyss mig,
annars tror jag att jag drömmer!» Hur kunde han sjunka så
djupt!

Tyst, där hördes hofslag nere på gården och det
klappade på köksdörren. Nå, var det något angeläget, så fick
hon väl veta det. Men minut efter minut, en hel halftimme,
förgick utan att något hördes af. Det hade väl varit ett
bud till honom, och tjänstfolket visste ju, att hvad som rörde
den ene af dem, numera icke angick den andre. Men hon
kände sig så märkvärdigt orolig, och till sist ringde hon.

— Hvad var det för ett ridande bud, som klappade på
därnere?

— Jaså ... vi trodde inte frun hade hört det ... det
var kusken på Listerum.

— Listerum! Två och en half mil midt i natten ...
Hvad står på?

— Gamla-frun fick slaget i eftermiddags och hon ... ja,
hon är död nu.

Adolfs mor död! Hon, som han älskade så högt, hon,
som en dag sprang till hennes möte på Listerums gård, slog
armarna om hennes hals och jublade: »Barn, åt ingen
lämnade jag honom hellre än åt dig!»

Nå, nu reste han naturligtvis dit först och efterlysningen
blef fördröjd en vecka. Hvad gjorde det! De hade lifvet
för sig.

Mamma död! Den kära, gamla, huru hade hon inte
skrifvit till Julia och tiggt och bedt för sonen ... Hade sorgen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free