Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Inspektor Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är inte i Härensborgs salonger han tar order
och ger rapporter till hennes nåd. Härensborg har längesen
gått under klubban, och det är bara en liten, liten gård,
gamle inspektoren nu har att sköta.
Hennes nåd har visst blifvit litet slö. Hon förstår inte
riktigt hur det hänger ihop med den där gården.
— Hör nu, inspektor Bergman — kunde hon säga ibland
det första året — är det nu riktigt säkert att Liljedal är mitt?
— Hennes nåd har själf sett fastebrefvet.
— Är det riktigt säkert att det är mitt eget, så att här
inte är sådana där förfärliga inteckningar som i Härensborg?
— Hennes nåd har själf sett gravationsbeviset.
— Ja, men jag kan inte begripa det, Bergman.
Häradshöfding Svensson sa’ ju, att det icke blef något alls öfver
se’n vi sålt Härensborg?
— Nej, men sedan, då hennes nåd hade godheten lämna
alla sina affärer åt mig, då ... då ... hm ... lyckades jag
få ut mycket pengar af unga herrar, som grefve Henrik fått
betala borgen för.
— Det var tur det, Bergman.
— Mycken tur, hennes nåd. Och så köpte vi Liljedal.
Jag har räkenskaper på alltsammans.
— Låt mig se de räkenskaperna, Bergman!
— Ja visst ... hm ... mycket gärna ... ja visst ... hm..
det vill säga ... hennes nåd har alltid förr haft fortroende
för mig ... hm ...
— Nej, låt räkningarna vara, Bergman. Jag vill inte såra
honom. Jag vet ju, att han alltid varit trogen, osvikligt
trogen. Och så var det det, att här på Liljedal i vårt
tarfliga hvardagslag tycker jag det är synd att Anna skall duka
två bord. Bergman får äta med vid bordet när jag äter.
— Hennes nåd! Hur skall jag kunna tacka hennes nåd
nog för så mycken godhet mot en gammal enstöring, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>