Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kusin Thilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det icke varit hvad det bör; men något olycksslag, som
krossade hela hans väsen, blef det inte.
Två år därefter ringde han på morbror Lundeqvists dörr.
— Är herrskapet hemma? frågade han jungfrun, som
öppnade.
— Ja, käre Wille! hördes Thildas röst där inifrån.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Det var skymning igen och åter sutto de två ensamma i
den gamla, kära salongen. Hon hade små, fina rynkor vid
ögonen och hans hår var grått vid tinningarna. Hon var
trettioåtta år och hans skuldra var litet böjd. Han lutade
sig fram öfver hennes fåtölj, hennes hjärta bultade och hans
röst skalf:
— Jag har förrådt dig, Thilda, jag har handlat som en
usling emot dig och borde aldrig våga nalkas dig mer. Men
i mitt hjärta har du alltid varit den första, den enda.
Sinnesruset flydde så fort, och ur töcknet framsteg din bild mera
ljuf, mera skön, mera älskad än någonsin. Kan du förlåta?
Kan du, vill du ge åt tiggaren nu, hvad den i din kärlek
rike dåren ej förstod att taga till vara? Får jag ännu älska
dig, Thilda?
Det käcka, burriga hufvudet skakades, bröstet häfdes
våldsamt, men klart och mildt ljöd det mellan pärlande tårar:
— Ja, käre Wille!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
