Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - O, om det funnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu måste hon hit. Mot själfva julen, hå hå, ja ja! De sa’
att en operation vore sista utvägen. Se här kan doktorn se
hvad doktor Bönelyche gjort vid henne.
Det var den tjocke herrn, som talade och visade några
recept.
Doktorn antydde att han genast ville undersöka den sjuka,
och den stackars mannen försvann ut i korridoren för att inte
störa med sina tårar, som åter började strömma med full fart.
Läkaren och patienten voro ensamma.
Ja, så hade han drömt sig det en dag. Ensam med Laura
Elfving i slutet gemak, och hela världen stängd ute. Hon
och han. Och så skulle han varligt, ack så varligt, lossa
myrtenkronan ur mörka lockar och jublande sluta henne till
sitt bröst och hviska: »Nu är du min, min för hela lifvet!»
Men äktenskapet har i vår tid blifvit en marknad, och
när han var i tillfälle att gifva sitt bud, var hon redan såld
till bruksägare Nordström. Det var intet att göra därvid.
Herr Elfvings affärer voro inte sådana, att han för litet tårar
och en egensinnig flickas protester fick försumma rätta
ögonblicket för afyttrandet af sin vackra dotter.
Inga förebråelser för svek, knappast en blickens anklagelse,
då de sedan ett par gånger träffats ute. Hennes ängsliga,
vemodsfulla ögon sade honom tillräckligt tydligt att hon hade
nog att bära på ändå.
Han stod orörlig en hel minut efter det de voro lämnade
ensamma, och såg, bara såg på henne, och hon slöt ögonen,
och färgen på hennes kinder blef nästan ännu litet mindre blek.
Så böjde han sig ned och hans fingrar berörde det
bespetsade linnet ...
— Vill fru Nordström vara god ...
— — — — — — — — — — — — — — — —
Nej, det blef honom för mycket. Hade en gnista lifshopp
ännu funnits kvar, då skulle han varit stark och hållit ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
