Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hans egen lilla »tulta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och åter kommo säsongens stjärnor med ännu skickligare
modister och ännu större kupongböcker och bjödo pappa
deltagande ord och tultan konfekt och gjorde allt hvad de
kunde för att trösta och hjälpa, och ville för alltsammans
blott ha »lille fars» hjärta i belöning. Men han kunde icke
stå till tjänst därmed, ty det låg för alltid bäddadt under
marmorpelaren, som visade platsen, där de gömt »mamma»
under blommor och tårar.
Så slöto sig då far och dotter allt innerligare tillsammans,
hon var hans enda och han var hennes käraste på jorden.
Och »tultan» gick igenom klass efter klass i pensionen, och
pappa steg pinnhål efter pinnhål på rangens stege, och hon
kunde berätta honom, att till våren hade hon fullständigt gått
igenom den förnämsta kvinnliga undervisningsanstalten i
hufvudstaden, dit de nu flyttat, och han förtrodde henne, att
han blifvit erbjuden en plats vid konungens rådsbord och
afslagit den; men allt detta föreföll dem så enkelt och oviktigt
emot de minsta omständigheter i hemmet, emot om växterna
trifdes på mammas graf därborta å småstadens griftegård.
Han rätade sig så småningom från sin lefnads stora, hårda
slag; lifvet var ej mer så öde. När hans sinne frös i det
yttre umgängets stela former, tinade det upp inför »tultans»
sprakande ögon; när dammet från arkivens gamla luntor lade
sig på själen, skakades det bort af hennes melodiska skratt,
och i närheten af detta kära barn, som drag för drag liknade
sin moder, hade han liksom ett ideelt altare, där han kunde
fortfara att tillbedja den aldrig glömda.
Han skulle blifvit stor som skriftställare och poet. I
tankens klarhet och känslans höga stämning, i ordens konst och
framställningens glöd hade han få sina likar. Men det var
blott i ett eller annat festtal, hvilket himmelsvidt skilde sig
från den vanliga schablonen, som han lät världen ana sina
stora gåfvor på detta område. Allt kom annars »tultan» till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
