- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
873

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hans egen lilla »tulta»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och åter slog hon armarna om hans hals och sade huru
glad hon var öfver att det var sagdt. Hon »hade verkligen
varit så ängslig öfver att pappa skulle bli ledsen, att det
gjort henne riktigt ondt, men nu när hon såg, att lille far
också var glad, kände hennes glädje inga gränser. Ack, om
pappa visste huru manlig och präktig Viktor var! Och hvad
han höll af och vördade pappa se’n!»

Och så sprang hon jublande till pianot och kvittrade
och sjöng som en fågel efter ett sommarregn hela
förmiddagen.

Och Viktor kom och var glad och tacksam och kär och
högaktningsfull, och vördade sin blifvande svärfar af all sin
förmåga, men önskade naturligtvis helst, att denne vördade
person befunne sig på hvilken som helst annan angenäm
och hälsosam punkt af jordklotet, när fästmannen gjorde sina
täta besök.

Och pappa gick undan och ut i sitt eget rum. En timme
och två timmar. O, hvad han hungrade och längtade efter
att »tultan» skulle säga: »Men hvar har du varit så länge,
lille far?» Men tultan tyckte aldrig, att han var för länge
borta nu.

Och så kom bröllopsdagen, och pappa glänste af in- och
utländska ordnar och log och såg öfverlycklig ut, och de
andra gamla rådena dunkade honom i ryggen och sa:

— Undrar inte på att du är belåten, hedersbror; en sådan
präktig pojk, men det förtjänar hon också.

Och pappa dunkade igen och log och sa:

— Ja, käre vän, jag är så glad och nöjd.

Och så vigde pastor primarius dem, och så höll pappa
ett vackert tal till de nygifta, och så höll Viktor ett tal, som
han lärt sig utantill bara på tre dar, och uti hvilket han
tackade för sin brud, bad »svärfar vara innerligt välkommen till
de ungas bo så ofta hans maktpåliggande offentliga plikter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free