Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamle Ajax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Larsson dog, och allt, allt måste säljas för att kreditorerna
skulle få sitt. Det räckte knappast till ändå. De äldre
bröderna besörjde den affärsmässiga delen af det gamla
hemmets söndersmulande under auktionistens klubba, och då Karl
såsom nyblifven magister kom åter till hembygden och
träffade bröderna och frågade efter pappas gamla guldklocka,
svarade de med dystert rynkade ögonbryn:
— Såld.
— Och gamle Ajax?
— Också såld, naturligtvis.
Magister Karl suckade och sökte få reda på hvart den
gamle vännen tagit vägen, men det var omöjligt, ty den hade
redan gått genom flera händer och kunde ej spåras längre.
Och magister Karl blef adjunkt vid länsstadens läroverk
och fick det bra och gentilnade till och svängde sig i
societeten och blef »ett godt parti» och föremål för mycken
oförskylld välvilja både af flickor och mammor, och skulle i ett nu
kunnat göra ett riktigt bra gifte, om han bara fått sitt hjärta
att ta reson. Men bröstet hade vidgats, lungorna vuxit och
hjärtat svällt ut ofantligt under de friska pojkåren på gamle
Ajax’ rygg, så att det var inte precis ett vanligt, modernt,
förkrympt ungkarlshjärta, han hade, magister Larsson, utan
ett stolt och obändigt, som hade fått för sig, att fick det
inte själfve kavalleriöfverstens dotters hjärta att klappa i takt
med, så »finge det vara som det var».
Och det talte han om för unga fröken själf, och hon såg
på hans vackra figur och löjtnantsmustascher och eldiga, mörka
ögon, och tyckte inte det var alls så galet, som magister
Karl nästan befarat, och när hon tänkt på saken lite till, så
sa’ hon att hon kände på sig, att om hon inte inom en kort
framtid finge heta fru Larsson, så måste pappa öfversten med
första ställa i ordning åt henne i Klangensköldska
familjegrafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
