Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Gamle Ajax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick som om han menat: »för att göra dig en glädje», och
så tuggade han igen, matt och olustigt.
Och magister Karl stod bredvid och tänkte på far och
mor, som nu slumrade på kyrkogården och på gamla
Klinthamra, som var såldt på auktion, och på vägen öfver heden,
som han väl aldrig skulle återse, och på släden med de gula
ränderna, som för länge sedan var i kras, och på den stolte,
eldige Ajax, som nu stod här dödsskälfvande och eländig ...
Och så skaffade han honom god, riklig ströhalm till natten
och lät sin hand ännu en gång smekande fara öfver skelettets
konturer och hviskade: »I morgon, gamle vän!»
Och nu var stunden inne. De tillfällige dödgräfvarne
afskedades. Karl ville vara ensam med Ajax såsom förr, då
de haft det som bäst tillsammans. Sakta smög han
revolvern tätt upp under det lurfviga, slappa örat, klämde till ...
och så låg Ajax vid hans fot ... några sträckningar på benen
och det var slut ...
Magistern slängde bort revolvern, föll på knä, tog den
magra, tunna halsen i famn och snyftade: »Farväl och tack
för allt, stackars gamle vän!»
När han såg upp, stodo — öfversten och fröken Agda
vid hans sida. I den unga flickans öga glänste en tår,
öfversten såg konstig ut, tuggade sina grå mustascher och svalde
och svalde på något som icke fanns. Slutligen sa’ han:
— Stänger och bredontyglar! Min själ var inte det där
nära på lika vackert som en chock mot sluten fyrkant. Den,
som har hjärta för en häst, är en gentleman, om han också
inte är annat än en fördömd skolfux, och den, som handlar
så mot en gammal krake, han vore vid min Karutschas
hofskägg värd att sitta framför fronten af en skvadron, om han
också heter Larsson ...
Öfversten lyfte på hatten och gick, men det var något i
hans röst och i fröken Agdas blick, som sade magistern, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
