Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skolfröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mia Ljungberg såg något ut på den tiden. Det präktiga,
ädelt formade hufvudet bars upp af en ståtlig gestalt, och
det kastanjebruna håret burrade upp sig i lockar, som nästan
sågo naturliga ut, öfver ett par stora, mörka ögon, som lyste
af lefnadslust.
Kamrern i *pingsbanken, som hade eget hus och
hjärtlidande faster att ärfva, lade alltsammans för hennes fötter;
men hon skulle ju vänta på »honom».
Vice pastorn, som kallats af en akademikamrat till stort
patronellt pastorat i Skåne, höll på att krama sönder hennes
hand vid afskedet och frågade »om han finge hoppas». Men
hon log och skämtade och skickade af gudsmannen utan
hopp; hon visste ju hvem hon väntade på!
Och så kommo andra, som voro mindre rangerade, och
bådo henne vänta på dem; ja, till sist efter många år fick
hon till och med anbud af en hofrättsnotarie, som var två
år yngre än hon själf, den snälle gossen.
Och han, som hon väntade på, kom hem till sin far,
gamle bleckslagare Lind i *ping, gång efter annan; och så
drömde de tillsammans och svärmade och byggde bo i tanken,
ett enkelt och tarfligt bo, ett näste för kuttrande ömhet blott,
men nätt och fint, med blommor och sol och hvita gardiner
och kyssar och försakelse. Och så sporde han alltid: »Min
älskling, du tröttnar väl inte att vänta på mig?»
Och hon jublade sitt nej och hon gaf sitt hjärta, och hon
drömde sin dröm ännu vid sex och tjugo år.
Skulle de eklatera sin förlofning? Nej, inte åtminstone
förr än man kunde någorlunda förutsäga när det lilla nästet
för kärlek och tro kunde byggas annorstädes än i älskande
hjärtan.
Och när de voro skilda grät hon och log om hvartannat
och läste med blixtrande ögon och blossande kinder i
Malmströms dikter, just där märket låg, då han gaf henne boken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
